Dagen hemresa

Så kom den dagen som vi under hela resan bävat för, längtat efter, och varit så skraja för. Dagen hemresa, då vi färdades 48 timmar från vår sista upptäckarkontinent till trygga hemlandet. Vi lämnade VM-pulsen i färgstarka Afrika för en åtta timmars flygning till Saudi-Arabien. I Saudi-Arabien gick vi på flygplatsens mark i en halvtimme innan vi satte oss på planet som efter sju timmar skulle ta oss till London, och hem till Europa. 24 timmars väntande på Heathrow och så satt vi äntligen på det där SAS-planet med slutdestinationen Stockholm. Vi båda två hade en stor svärm fjärilar i magen och en massa nålar i baken. När vi hämtat våra vandringssäckar från rullbandet för sista gången, klev vi ut i Sverige. Superkonstigt att vår värld plötsligt var svensk igen, och att det faktiskt fanns fler än vi som pratade svenska och var blonda. Efter ett SJ tåg från Arlanda till Norrköping skiljdes M&M åt för första gången på över nio månader. Jag rullade med en 410.a-buss till Finspång och tog en dyr taxiresa ut till Bottorp och Marcusen tog taxin till hans familj i Västra Husby. Minerna vi fick av vår familj när vi rullade in i deras liv, helt oväntat efter nio månader, 20 dagar för tidigt, kommer vi aldrig någonsin att glömma.

Så kommer vi såklart aldrig att glömma den här resan. Det allra bästaste, häftigaste, roligaste, galnaste och härligaste vi någonsin gjort, och förmodligen kommer att göra. Vi har bråkat, skrattat, häpnats, gråtit, filosoferat, blivit sams och pussats över hela jordklotet – tillsammans. För det är nog det som är allra häftigast trots allt, att det bara har handlat om M&M. Vi har sett nya platser nästan varje dag, gjort nya saker varje dag och ätit ny mat varje dag, men hela tiden har vi alltid haft varsin superhärlig och välkänd M bredvid.

Jag lovade mig själv att jag inte behövde göra någonting i mitt liv seriöst förrän jag hade rest jorden runt, och då står vi här i Sverige och ska försöka göra något seriöst av det alltså. Få ett fast liv. Vi ska båda börja plugga i höst, herr M i Uppsala och fru M i Stockholm. Herrn ska bli arkeolog och frun ska bli affärskvinna inom turism. Flytten går till Uppsalas slätter, där vi ska bo i ett gammalt torp under äppelträden, med världens mest efterlängtade hund Eros.

Vi avslutar med ett passande citat;

”Man ångrar aldrig det man gjort, bara det man inte gjorde.” (Mys mamma)

Over and out!

Johannesburg

Efter det goda, lyxiga livet i safariparken väntade oss nu tre nätter i Johannesburg innan vår resa hem mot Sverige. Då vårt stora mål med Sydafrika var just Safarin var inte planeringen extremt god för Johannesburg. Vi mådde samtidigt inte riktigt bra efter Indien sjukdomarna, jag hade hög feber, vilket gjorde oss lite slöa. Samtidigt kändes det mer som att vi väntade på att få komma hem.

Vår första dag stod shopping på menyn och Nelson Mandela Square. Måste dock säga att jag kände mig väldigt offside då shoppingen här i många fall var i lyxformat. Jag gled runt i flipp-flopp och mjukisbyxor. My skämdes nog lite över mig. Lägg till 1 ½ månad skägg och för långt hår så förstår ni nog varför.

VM-kaffe

Trots alla lyxbutiker blev det shopping. En massa souvernirbutiker ligger är och vi passade på att köpa på oss så mycket vi kunde av alla spännande sydafrikanska saker. Samtidigt var det en enorm puls här med tv-team överallt och humöret var på topp inför VM. En stor skylt visade 5 dagar kvar till avspark.

Nelson Mandela

Vår sista dag i Johannesburg blev i fotbollens tecken då vi bestämde oss för att att åka till Soccer City, huvudarenan för fotbolls-VM, där invigningen och finalen ska spelas. Om det var mäktigt!

I Johannesburg finns inget bussystem som vi är vana vid. Här åker man antingen taxi, eller minibus. Minibussarna har sina centraler och vill man åka från annan plats än centralen ställer man sig på vägen och vinkar in dem. Dessa är extremt billiga och vi valde att röra oss med dessa till och från Soccercity. Kändes som att vi var de enda vita som gjorde detta. När vi skulle tillbaka från Arenan stod vi och fösökte vinka till oss minibussar. Alla valde dock att åka förbi. Efter lång tid förklarade en gammal dam för oss att man ska inte peka med fingret uppåt om man vill in till stan, då ska man peka neråt, vilket vi då inte gjort. Så fort vi gorde det fick vi träff direkt!

Detta blev avslutningen på vår jorden runt resa. Ett mycket bra avslut på en helt fanstisk upplevelse. Nu väntade en nästan 50 timmar långresa till gröna, sköna Sverige!

Safari i Kruger Parken

Ett av resans absolut sista mål var en efterlängtad tre dagars safari i Kruger National Park i Sydafrika. Efter 40 timmars vänte- och flygtid från Delhi fick vi känna på marken i Sydafrikas Johannesburg. Vår Private Game Lodge Safari, som väntade oss, bokade vi med hjälp av Journey Into Africa, efter att Kilroy avbokade oss på deras tur som vi haft bokad sen februari, och samtidigt försökte lura av oss 500 kronor (tips från oss: undvik Kilroy!).

Vi blev hämtade supertidigt på onsdagsmorgonen av vår privata guide Eugene, och gav oss i väg på vårt safari äventyr. Framme vid vår fyrstjärniga Lodge Kwa Madwala, fem timmar senare, fick vi en backpackerchock av hur lyxigt boendet verkligen var.
Vårt ”rum” var en stuga byggd som en sten igloo, med stor himmelsdubbelsäng, terass med utsikt över lodgens mark där såväl elefanter som lejon kunde skymtas, badkar och ett varsitt handfat. För att inte tala om restaurangen som hade en ännu mer fantastisk utsikt, ett inbyggt vattenfall och ett tillhörande badrum där vi kunde sitta på toaletten med bara en glasvägg som skiljde oss från deras mark där de vilda djuren levde. Det här var verkligen vår belöning efter Indien!

Vår lyxiga igloo.

Del av restaurangen.

Jag solar och njuter av utsikten från vår terass.

Efter en trerätters lunch och lite solande på terassen skulle vi få ge oss ut på vår första safari, på Kwa Madwalas egna mark.
Vi satt och spanade efter spännande djur i en öppen safaribil samtidigt som ljus dag blev till mörk kväll efter en rödorange solnedgång. Vi såg en massa impala-antilooper, zebror, kudu-antilooper, gnuer, sköldpaddor, bushbaby, giraff, ugglor, och sist men inte minst kungen av djungeln, en stor lejonhane.

Zebror

Rolig bushbaby som efter att ha hoppat från gren till gren ett tag, gjorde ett försök att hoppa in i vår safaribil. 

Lejonet, som bara var några meter från oss.

Dag nummer två, från klockan 06 till 17.30, spenderades i Kruger Parken. Eugene gasade runt i parken medan Marcus och jag tog varsin sida av bilen och spanade efter zebraränder, elefantbetar och leopardprickar. Resultatet blev att vi fick se ungefär tio giraffer, 20-30 elefanter, massa flodhästar, en noshöring, sex vårtsvin, gnuer, tre krokodiler, flera velvet apor, två strutsar, en himla massa fina fåglar, och säkert en miljon impala-antilooper.

Vårtsvin…eller Pumba!

Flodhästar latar sig vid floden.

Impala-antiloop hane.

Velvet apor

Crocodile river

 Tredje dagen var vi uppe med tuppen för att göra vår morgonsafari. Jag, Marcus och vår ranger satt i den öppna safari bilen i säkert fem graders kalla värme och längtade hem till den lyxiga, varma sängen. Men som de äkta safarituristerna vi blivit, satt vi och hackade tänder på varsitt håll samtidigt som vi letade djur bakom varje grässtrå.  Under morgonen stötte vi mest på antilooper, gnuer och några zebror. Resten av tiden ägnade vi åt att följa tasspår av lejon som absolut inte ville bli upptäckta. Innan vi återvände till Johannesburg, väntade en rejäl bushfrukost. Personalen på lodgen hade ”flyttat” köket och stod och stekte ägg och bacon mitt i vildmarken. Så vi satt och mumsade yoghurt, exotiska frukter och äggmackor medvetna om att frukostspelreglerna när som helst kunde ändras om lejonflocken belutade sig att dyka upp och istället äta oss som frukost…

Under bushfrukosten.

M&M&Eugene

Varanasi

Väl i Delhi, efter vår maginfektion i Agra, mötte våra stackars utmattade kroppar flera tuffa dagar. På min antibiotikakur med biverkningar som noll aptit, illamående och ordentlig trötthet lade kroppen till med lite härlig mensvärk och en trevlig förkylning. Marcus mage blev dålig igen och vi fick bege oss till Delhis sjukhus, där han fick en starkare fem dagars antibiotikakur. Vi höll tummar och tår för att vi nu skulle bli friska och ha ork att göra något mer än att ligga i AC-rummet, titta på amerikanska TV-serier och fläta varandras hår om dagarna.

Så äntligen, efter en vecka i Delhi, kom dagen då vi kände oss redo att packa ryggsäckarna och få se något annat igen. Alternativen var kamelsafari i Rajastan eller att se den heliga floden Ganges i Varanasi. Kamelsafarin var absolut mer lockande, om det inte vore för miljön vi skulle safara oss igenom. Efter lite research kom vi fram till att ett dygns skumpande på en kamelrygg mitt i ökensolen som skulle värma oss med 48 grader, plus den kryddstarka indiska maten som guiden skulle servera, inte skulle göra oss mindre utmattade och magsjuka. Så vi bokade istället tågresan till Varanasi i en lyxig AC sovvagn.

Mark Twain sa om Varanasi; ”Benaras is older than history, older than tradition, older even than legend and looks twice as old as all of them put together.” 
Varanasi, som också kallas Benaras, är världens äldsta stad, och en av de mest heliga platser en hindipilgrim kan besöka. Hinduisterna tror att de personer som har äran att dö i Varanasi direkt uppnår nirvana. De avlidna kremeras på ett bål utanför ett av de två bränningshusen på Ganges flodbank där det är fritt fram för vem som helst att se kremeringen. Den dödes aska strös sen ut i den heliga floden Ganges. Samma flod där varje dag 1000-tals pilgrimmer och lokalbefolkning badar då det sägs att Ganges vatten sköljer bort  synder. I det här vattnet guppar det även runt ett okänt antal halvtsönderbrända lik, vi såg under våra tre dagar i Varanasi  minst två av dessa.

För att se det heliga vattnet bokade vi både en soluppgångs- och  en solnedgångstur med båt, där kamerorna gick varma.

 

M&M på båten klockan fem på morgonen, under soluppgångsturen.

Pilgrimmer i det heliga vattnet.

Ett av de två bränningshusen.

Floden används också som lokalbefolkningens tvättmaskin…

…och som vattenbuffalosens avsvalkningsplats.

 Som ni kanske kan räkna ut efter våra få berättelser, så är vi inte helt nöjda med landet som marknadsförs som ”Incredible India”.
Alla vi mött har på ett eller annat sätt behandlat oss illa, och visat oss att det här är landet där man armbågar sig fram så mycket man bara kan och där INGENTING är gratis.
Så fort vi satt fötterna utanför hotellt har vi ”smyg”fotograferats med mobilkameror, bombarerats av ”Where are you going my friend?”, ”Hello, hello, hello, helloooooooo!!!”, alla har odiskret stirrat ut oss, skrattat åt oss eller pekat på oss, barn har flera gånger kastat sten på oss för att försöka provocera oss, envisa försäljare följer efter oss i flera minuter, alla rickshaw- (som tuk-tuk) chaufförer stannar eller korsar körfältet för att tjata på oss att åka med. För att inte tala om svårigheterna att handla och betala saker när vi för det mesta får fyrdubblade priser, haft  tio nyfikna indier hängandes över axeln för att titta på vilken vara vi väljer och hur vi betalar för den, och när alla ska ha dricks för ALLT.
Det enda som har varit riktigt bra med Indien är att vi har börjat längta hem till vackra, trogna Sverige där vi  efter den här resan kommer att stornjuta av att gå in på ICA och kunna handla ifred.

New Delhi, Agra fort & Taj Mahal

Som tidigare nämnt begav vi oss till Indien och New Delhi tidigare än beräknat då trasslet i Bangkok hindrade oss från att ta flyget därifrån.

Vi anlände förväntansfulla och taggade inför den stora kulturella upplevelsen Indien skulle erbjuda. Vi får tyvärr säga att kulturkrocken blev väl stor för oss. Vi trodde att det vi upplevt och sett tidigare på vår resa skulle på något sätt ha förberett oss för vad som skulle komma. Fel.

Våra fyra första dagar spenderades i Delhi. Här gjorde vi vårt första misstag första dagen. Vi bestämde oss för att promenera lite i staden och gjorde så, båda två, i korta shorts och linne. Fel. Detta drog på oss blickar från alla vi mötte, det bor nästan en miljard människor i Indien, då förstår ni hur mycket blickar det blev. När jag säger att det till 99% är män som rör sig ute blir bilden tydligare av vem som fick utstå mest. Vi har nu valt att lägga till med kläder á Ali Baba, det hjälper. I alla blickar ser vi förakt och hat. Alla vill lura oss på pengar. Bara att köpa en flaska vatten innebär att man får bråka om priset. Vi har svårt att slappna av.

Efter dessa dagar var första målet att ta sig till Agra, där Taj Mahal ligger. Efter en otroligt varm tågresa, när detta skrivs är det 43 grader i Delhi, på 3,5 timmar nådde vi Agra där vi lyckades hitta ett hotellrum med AC för 100 kr.

Vår första dag besökte vi Agra fort som även kallas röda fortet eller Lal Qila. Detta fort uppfördes år 1156 och började återuppbyggas år 1558 under Akbar den Store som utsåg Agra till Indiens huvudstad. Shah Jahan var den som byggde färdigt fortet år 1605. När Delhi blev Indiens huvudstad år 1648 förlorade fortet sin betydelse.

Idag är fortet med sin halvmåneform, sin 21m höga och 2,5 km långa mur ett populärt besöksmål för turister. Inne i fortet avlöses det ena vackra palatset av det andra. Det är storslaget och hade det inte varit för mys högt kurrande mage så hade vi säkerligen spenderat mer än våra två timmar där.

Taj Mahal var självklart det stora målet med Agra som ett av världens Sju nya underverk. Även om vi inte fann det lika storslaget som Colosseum, Machu Picchu och Kinesiska muren som vi tidigare har besökt, var det ändå oerhört vackert.

Shah Jahan, som slutförde bygget på Fort Agra, byggde detta mausoleum åt sin älsklingshustru(!) Muntaz Mahal som dog då hon födde sitt 14(!) barn. Monumentet påbörjades år 1632. Mausoleumet stod färdig år 1638 och trädgården och kringliggande byggnader år 1643. Arkitekturen kallas mogularkitektur och är en blandning av Persisk, Turskisk och Indisk stil.

Vi var på plats halv sju på morgonen. Smoggen och den stigande morgonsolen gav underverket ett otroligt vackert ljus.

Vi hade tänkt bege oss till Varanasi efter tre nätter. Våra magar satte stopp för det. När vi efter en vecka inte blivit bättre uppsökte vi en läkare som skickade med oss lite godis.

Vi har nu begett oss upp till New Delhi där vi känner att vi kan vara lite mer anonyma och slicka våra sår tills vi känner att orken efter antibiotikakuren är tillbaka och vi tar oss iväg på nya äventyr.

Ipoh

Efter två lyckade ö-besök i Malaysia, valde vi att söka oss in mot landet för att se fler sevärdheter. Ipoh i delstaten Perak blev staden vi satte oss på bussen till.

Vi hade inte bokat något boende innan och trodde att vår vanliga tur skulle vara med oss och ge oss ett rum på första bästa billiga hotell. De slutade med att vi vandrade runt i staden med våra 20 kilos packningar i över en timme. Samtidigt var folket i Ipoh helt ovana att se turister och vi gloddes ut av alla vi passerade under den timmen. Vi blev lyckliga efter att fått ett rum på ett, för vår budget, ganska fint hotell, men lite besvikna då vi, efter en titt ut från vårt hotellfönster klockan tio, får se tre prostituerade framför huset mitt över gatan…

Buddhastatyer i Kek Look Tong

Vår första riktiga dag i Ipoh tog vi en promenad till vackra Kek Look Tong templet, som är beläget i en grotta. Promenaden gick  över stock och sten och motorvägar innan vi efter ungefär två timmar nådde templet.  Även här var vi de enda turisterna och blev utglodda, pekade på och skrattade åt. Trots det var templet så värt det!

Templets väggar

 Vår sista dag planerade vi att besöka det ofärdiga slottet Kellies Castle, ungefär en halvtimmes bilresa från Ipoh. Eftersom det verkade halvt omöjligt att ta buss dit så slutade det med att vi hyrde en taxi i två timmar. En av de mest ”obackpackeraktiga” saker vi gjort under vår resa. Kellies Castel började byggas av en plantageägare från Skottland vid namn William Kellie Smith. Slottet byggdes som en gåva till hans fru och son. Då Kellie insjuknade, och senare dog, fullföljdes aldrig byggnationen av slottet, och sedan dess har det stått ofärdigt. Det var lite spöklikt att gå runt i dessa ofärdiga slottsrum, även om vi var där mitt på dagen.

Korridoren där det sägs att Kellies ande vandrar. Mannen på bilden har dock ingenting att göra med ovannämnda spöket.

I Ipoh hittade vi också de största citrusfrukter vi någonsin sett. Så klart hade vi en liten fotosession med den innan vi skalade av den. Tyvärr hade den stora c-vitamin bomben en besk smak, och var inte alltför mumsig.

 När våra äventyr i Ipoh var över, återvände vi till Kuala Lumpur för lämna Malaysia. Målet är Delhi i Indien.

Georgetown, Penang

Tanken med tiden innan Indien var att hoppa från paradisö till paradisö. Att efter Malaysias östkust ta oss upp längs Thailands västkust. Vi kasserade dessa planer pga oroligheterna i Bangkok som vårt flyg till Delhi skulle gå ifrån 10 maj. Den flygresan brinner inne och vi bokade nytt flyg från Kuala Lumpur den 6 maj.

Vi bestämde oss för att bege oss till Malaysias västkust och kolonialstaden Georgetown på ön Penang. Vi har hört mycket gott om ön och framförallt dess fantastiska mat.

Den första spännande platsen vi besökte var Fort Cornwallis. Ett väldigt välbevarat fort där ett stort antal kanoner fortfarande står uppställda för att skydda den brittiska kolonin mot fientliga angrepp.

Vackra kolonialbyggnader kantar vägarna i Old Georgtown.

Det mest minnesvärda besöket gjorde vi i Kek Lok Si templet som är ett fantastiskt buddhistiskt tempel. Det första som blicken dras till är den 30 meter höga bronsstatyn högst upp på berget där templet ligger. Härifrån får man en fantastisk utsikt över Georgetown. Det man slås mest av är detaljrikedomen främst på altare och statyer, men även på byggnaderna. Vi hade en otrolig dag här!

Vi tog en trip till Batu Feringgi som ska vara en vacker strand kantad av lyxiga resorter. Lite mer sol och bad tänkte vi. Vi fann resorterna, men vi tyckte dock inte att strandenvar särskilt vacker. Kanske är vi bortskämda från vårt senaste strandhäng.

Vi tog ett par timmar till att gå på the, kaffe och chokladprovning. Efter att ha provat bland annat kokoskaffe, citronhonung och sesamchoklad gjorde vi vårat dyraste inköp hittils på resan. Fyra stycken chokladpraliner för drygt 40 kr, och nog smakar Penang gott!

Perhentian Kecil

Efter stressiga Kuala Lumpur längtade vi bort från städerna och ut till kusten. Eftersom vädergudarna sa oss att vädret på östkusten förmodligen skulle vara riktigt bra, så var det östra kusten vi styrde stegen mot.
Efter en sju-timmarsbuss, en natt i Kuala Terengganu, en tre-timmarsbuss och en halvtimmes resa med speedboat, så var det här vår syn.

Paradiset som kallas Perhentian Kecil.
Namnet betyder ungefär ”lilla platsen att stanna”, och det var precis vad vi kände för att göra. Stanna till och ta en riktig semester från vår annars så hårda jorden-runt-semester.
Vi slog på stort och bestämde oss för att bo på Shari-La Island Resort, för ungefär 80 kronor per person och natt. Till skillnad från alla olyxiga, billiga chalets (hyddliknande stugor) på ön så är Shari-La så lyxigt att de har
elektricitet 24 h/dygnet, gratis trådlöst internet och en mysig restaurang upplyst med ljusslingor under kvällarna.

Marcus väntar på mat från hotellets restaurang.

 I över en veckas tid har våra dagar bestått av sol, bad och god mat. Marcus har gjort fem lyckade dyk där han har fått se bland annat morän, bambuhaj, triggerfish, meterlånga sköldpaddor, blåprickiga stingrockor och vattenormar.
Jag har nöjt mig med att snorkla runt i det turkosfärgade vattnet och haft små barracudor cirkulerande runt mig, simmat genom stooora fiskstim, hittat Nemo och alla hans släktingar och som mest lyckats se sex små black-tip hajar på samma gång. För att inte tala om alla härliga koraller och stora musslor. Dykningen och snorklingen runt ön är verkligen fantastisk!

Butterfly fish

Black tip haj och någon gul vanlig firre.

Nemo och några av hans bäbisar.

Stora korallmusslor och blå parrotfish.

Numera är det också rätt vanligt att stöta på en My och en Marcus i dessa vatten.

Även om det kryper lite i oss (läs mig) av rastlöshet efter en vecka och två dagar på samma plats, drömmer vi ändå om att komma tillbaka hit, med lite familj och vänner. Vi kan bara föreställa oss vilket paradis ön måste vara för en stressad buisnessmänniska som kommer direkt från en vinter i Norden, när det är paradis för oss som ändå haft strand och sol i snart ett år. 
Så, vem vill hänga på nästa gång?

Kuala Lumpur

Vår fantastiska start på Asienäventyret i Singapore hade gjort att våra förväntningar inför Kuala Lumpur var högt ställda. Tyvärr levde inte staden upp till förväntningarna. Det var inte en total besvikelse, men mediokert.

Vi hamnade tyvärr i ett riktigt turistkvarter där vi första kvällen kom fram sent och inte orkade leta tokbilligt matställe. Slutade med att vi åt för 70 kr var mot tänkta 10 kr. Med tight budget kändes det sådär, framförallt då maten smakade som den billiga maten vi normalt äter. Mycket marknadstånd och försäljning hittades här. Enda inköpet blev dock en träningst-shirt till Marcus.

Vår första dag spenderades på gående fot och vi fick då se vad som kanske är hela Malaysia kännetecken, Twin Towers. När det stod färdigt 1988 var det värdens högsta byggnad med sina 451,9 meter. Idag räknar man den som världens tredje högsta. Bron, eller Himmelsbron, som den kallas mellan byggnaderna är världens högsta av sitt slag.

Samma dag tog vi oss till orkidéträdgården. På vägen dit hittade vi en rolig skylt och My tyckte att jag skulle posera vid den, undrar varför? Senare på kvällen under min löprunda i dessa backar såg jag en apfamilj sittandes på ett staket.

Denna bild tillägnas Gunilla.

Något vi verkligen fastnade för var fiskspa. För 5  ringgit(ca 11kr) fick vi 10 minuter att kela med fiskar, eller fiskarna fick 10 minuter att kela med oss. Vad man får ut av det är att fiskarna äter upp döda hudceller och ökar samtdidigt blodcirkulationen. Vi provade fötter och händer. Men finns också för hela kroppen.  Det var svårt att sitta still då det kittlas ganska ordentligt.

Vi har sett Clash of the Titans på bio. Kanske ingen jättespännande händelse men av misstag hamnade vi i VIP salongen med endast två stolar i bredd med reclinerfunktion och bord bredvid. Priset? 35 kr.  Bion ligger i köpcentrumet Times Square och härinne finns världens största inomhusberg och dalbana. Tyvärr blev det ingen åktur denna gång…

Singapore

Efter att ha spenderat ungefär tre månader i down under, var det dags för oss att byta världsdel igen. Lilla landet Singapore med den stora staden Singapore, bjöd på första stoppet i vår näst sista världsdel Asien.
Känslan av att ha kommit till en av världens modernaste städer fick vi direkt när taxin lämnade flygplatsen. Staden såg ut att bara bestå av höga skyskrapor, dyra bilar, kostymnissar, kreativ arkitektur och massa planterade buskar med lila blommor.

Häftigt nybygge, där de har byggt på en ”båt” på tre skyskrapor. Prickarna som syns uppe på båten är palmer…

Efter vår sightseeing första dagen förstod vi att den här staden skulle vi komma att tycka om. Jag gillade faktumet att shoppingutbudet var enormt med varuhus bakom varje hörn, och Marcus var lyrisk över den billiga asistiska maten som vi hävde i oss med pinnar.

Världens största fontän som ligger i, vad som kändes som, världens största köpcentrum, Suntec City.

Näst sista dagen tog vi båten ut till underhållningsön Sentosa, som var smockad med vackra stränder, tivolin, restauranger, djungelnatur och en undervattensvärld. Av allt detta valde vi (eller var det jag?) såklart att få se rosa delfiner, hajar, sälshow, stoooora sköldpaddor och vackra sjöhästar vid undervattensvärlden. 

Marcus och gammelgäddan.

Dagen efter lät vi oss imponeras av den stora botaniska trädgården i staden, där vi vandrade runt i timmar och och tittade på allt mellan små sköldpaddor i dammarna, uppodling av orkideer och bonsaiträd. 

Varanödla